Keep calm and stay positive..

Halli hallå alla fina!

Hur lever livet med er idag då?

Här är det bara bra! Va härligt det var, när jag hämtade lillan igår på skolan, så sa hon "mamma, får jag göra min läxa när vi kommer hem? För jag har en sån rolig läxa att göra." Jag tycker att det är helt underbart, att hon känner så inför skolarbetet. Så vi fixade läxan och Hazzan var med på ett litet hörn han också och hjälpte till. Eller snarare störde henne lite! Men är inte det en märklig grej med katter, att så fort man sätter sig med en bok eller lite papper, så är dom där och kräver ens uppmärksamhet. Fast dom är härliga katter, jag älskar dom verkligen och skulle inte vilja vara utan katt. Nu kom ju Hazzan, nästan direkt efter att Astrid hade lämnat oss. Det var grannen som kom ner med honom och så sa hon "vill inte ni ha honom, så behåller vi honom" men då var jag redan fast och vi hade blivit med en liten Hazzan. Å jag ångrar det inte en sekund, för en roligare katt får man leta efter.

Jo från det ena till det andra, så var jag på soc möte häromdagen. Jag höll verkligen inne, på en hel massa saker som jag ville ha sagt, till soc tanten, men som jag inte tror skulle gynna mig att säga. Men mötet gick bra, det var ju en överlämning, eftersom vår gamla soc tant ska sluta. Men vi pratade om alla 3 barnen som är placerade, men först pratade vi om Linnéa och hur bra allting går för henne nu. Det funkar jättebra i skolan och så har hon börjat att övningsköra också. Jag är verkligen så stolt över henne och så himla glad för att det går så bra, som det gör för henne också. Vi pratade om öppenvården också och det är visst lite väntetid där, innan vi får komma intill där. Men först ut där skulle det väl vara jag och Linnéa, för att bygga på vår relation och det känns som en bra idé. Sen pratade vi om killarna och jag berättade om hur Mälwin hade reagerat där vid jul, men det trodde dom berodde på att, det var just jul. Sen frågade jag dom om, hur det skulle bli på sportlovet och dom sa att dom bara skulle försöka, hitta en dag som passade alla och det hoppas jag att dom gör snabbt. Eftersom Robban vill ta ledigt när dom kommer hem också. Så först kommer Malte där v. 7 och sen kommer Mälwin v. 8, eftersom de inte har sportlov under samma vecka.

Jag pratade med Mälwin också om hans reaktion, där annandag jul. Och jag frågade han hur han kommer att må, sen när det är dags att åka tillbaka till Kalmar? Det är klart att jag kommer att sakna er, men jag vet ju ändå att det kommer att bli så, oavsett om jag vill det eller inte. Han är klok min lilla man!  Å då sa jag till honom, att om det finns minsta oro eller om han känner att han inte fixar det här med övernattning just nu, så ska han bara säga till. För att jag inte vill att han ska må dåligt, när han måste lämna oss, utan jag vill att han ska åka ifrån oss och känna, vilken härlig dag och natt som jag har haft hemma. Undra när jag får komma och sova över nästa gång?

Jag tror på något vis, att Mälwin inte riktigt har förstått varför han blev placerad. För han gjorde ju aldrig något väsen av sig. Inte på samma sätt som Malte iallafall.

Jag försöker att förklara för honom, att det absolut inte är något som varken han eller Malte har gjort fel. Utan att det var jag som valde fel, sätt att hantera livet på. Att jag har tagit droger, för att klara av vardagen på och det är därför dom blev placerade. Å när man då får kontringen, men mamma du tog ju jätte bra hand om oss, du lagade mat och jag saknar din mat, du sa till oss när det var dusch, du hjälpte oss med våra läxor och du la alltid fram kläder till oss. Så jag fattar inte, hur soc kan säga att du inte har tagit hand om oss. Jag försöker att förklara på ett sätt så han kan förstå, att vara mamma innebär inte bara att vara praktisk och laga mat osv. Att vara mamma innebär så himla mycket mer, att kunna sätta gränser, ha rutiner (vilket jag i och för sig alltid har haft) och kunna finnas där känslomässigt. När jag har tagit drogerna, så har jag inte lyckats finnas där för er på det visset. Jag har bedövat mig, istället. Å där blir det vilda protester, för jag har och är ju givetvis världens bästa mamma. Vilket glädjer mig att få höra, fast jag vet att det inte är sant, men i deras ögon så är jag iallafall det. Men jag vill att alla mina barn, ska veta att det inte är deras fel, att det har blivit som det har blivit. Utan ansvaret ligger direkt på mig. Jag kunde ha valt att få hjälp ifrån soc för länge sen, istället för att köra mig själv i botten och bli av med det bästa jag har. Men som sagt att be soc om hjälp, har i mina ögon alltid sets som att ge upp, så då började jag pilla i mig lite amfetamin istället, min jävla idiot.

Men det som gjorde mig glad på det här mötet, var att soc själva tog upp att det skulle bli fler övernattningar, å den som ligger närmast till hands efter sportlovet, är på påsklovet. Så det känns ändå som att det går åt rätt håll nu.

Sen måste jag ju givetvis hålla min del och hålla mig ren och det har jag verkligen tänkt att göra också. Den tiden av mitt liv är förbi, och jag hoppas verkligen inte att jag kommer att falla dit igen. Inte ens på ett litet återfall, för jag vill bli frisk ifrån den skiten och jag är på god väg. Jag vill bara få tillbaka mina barn och sen kunna ge dom den mamman dom verkligen behöver. Å nu menar jag inte bara mina 3 små, utan alla mina 5 barn!

Jag funderar helt ärligt på att gå ifrån söndags rutinen och ta städningen idag istället. Ja just det, det sa jag till Mälwin och Malte när jag pratade med dom, om att vi ska ha städdag på söndagar. Jag frågade vad dom tyckte om det, jag tänkte att nu blir det väl ramaskri och protester, men döm om min förvåning, så tyckte dom att det var en bra idé och att det skulle bli kul. Dom har förmågan att chocka sin gamla mamma ibland.

Nähä dags att starta igång dagen.

Tack för att ni läser.

Puss och kram och kärlek.

✌🏼❤️🏳️‍🌈

 

Söndag = städdag + middagsgäster..

Halli hallå alla fina.

Har ni haft en trevlig helg?

Här har det varit en riktigt lugn och skön helg, med en massa bra ha saker uträtt. Jo som ni vet så var vi ju hos Jessika igår och sen på kvällen så satt vi bara i soffan och mös. Vi kollade på stjärnorna på slottet och den här gången var det Måns Möller som höll i middagen. När jag hörde hans historia om hur det var, när han förstod att det var något som inte stämde med hans son, så blev det lipilip för mig. När han berättade hur dom fått stå i kö till BUP och hur han bröt ihop när dom fick diagnosen Autism på sonen. Jag tänkte på, hur mycket vi fick kämpa för att komma intill BUP, för att få en diagnos på Malte. Hur vi skickades runt till olika enheter, innan vi äntligen fick fick en tid till BUP. Det tog "bara" 4 år!! Den kampen är nog den värsta jag någonsin upplevt, den var till och med värre än den jag går igenom nu, att bli fri från drogerna. För jag gick in i den kampen, för att min son skulle få den hjälp han behöver. Så jag låste in mig och Malte i en bubbla, där jag inte släppte in någon annan. Jag gjorde det inte medvetet, men nu i efterhand så har jag förstått att det var så. Å detta gjorde jag för att skydda Malte ifrån att skada sig själv eller någon annan. Så det blev ofta väldigt orättvist hemma, där jag sa till dom andra i stort sätt, vi gör som Malte vill. Var det någon som satt och spelade, så fick Malte alltid ta över spelandet, även om de andra inte suttit sin tid. Det gjorde jag för att hålla Malte lugn och för att slippa utbrott. Det lärde sig Malte ganska fort, så han fick ju "utbrott" för minsta lilla, till slut och de andra barnen fick bara anpassa sig. Fy fan va jag va orättvis och fy vilken hemsk mamma jag måste ha varit. Fast jag gjorde det som sagt av kärlek och för att jag inte visste bättre då. Men när jag hörde Måns Möllers historia, så finns det så mycket jag ångrar och jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan och göra rätt och göra om. Jag önskar att jag varit lika stark som Måns och att jag engagerat mig mer i alla barnen. Att vi hade hittat på mer saker med barnen och kanske hittat en hobby, där vi alla hade kunnat vara delaktiga. Bara funnits där för allihopa, istället för att sitta i min Malte bubbla. För, för honom fanns jag 24/7, fast inte på rätt sätt. Jag var helt slut på kvällarna och därför valde jag att dricka bort utmattningen. Jag skyllde mitt drickande på, att jag behövde koppla av, men nu har jag lärt mig att det inte hjälper och att det finns andra och bättre sätt att koppla av på. Å jag dricker i stort sätt aldrig nu för tiden, det är vid väldigt speciella tillfällen och när jag dricker, dricker jag med måtta. Jag har verkligen slarvat bort mina barn och det gör mig så ledsen. För jag älskar mina barn mer än mitt eget liv och jag är så tacksam över att dom är på ställen där jag vet att dom mår bra. Så jag kan fokusera mig på att bli frisk. Så dom kan komma hem igen och där jag får en ny chans att vara en bra mamma på.

Idag är det söndag och städdag och det är redan avklarat, så jävla skönt. Idag kommer Gunnar och Stina och äter middag här, jag ska göra en falsk kalops, det är kalops på fläskkött istället för nötkött. Jag har sån lyx att jag har en levande potatisskalare, det vill säga Robban. För det finns nog inget som är tråkigare än att skala potatis. Men nu ska jag dricka kaffe och sen köra igång med maten, så köttet blir mört och gott.

Ha det gött.

Puss och kram och kärlek.

✌🏼❤️🏳️‍🌈

 

Från flyttstök till en riktig lya...

God kväll alla fina!

Nu blev ni förvånade va? När jag inte skrev halli, hallå vilket jag gjort i flera år. Å varför förstöra ett vinnande koncept? Det uttrycket halli, hallå kommer ifrån ett spel, vi spelade för många herrans år sen, som heter Helt hysteriskt. Och i det spelet fick man olika tvång, där det ena tvånget var att man skulle säga "halli hallå Magnus" innan man gjorde sitt nästa drag. Det spelet var det en hel evighet sen vi spelade, så det kanske är dags att damma av det, tills på tisdag då Linnéa kommer. Linnea är förresten, den största fuskarna av dom alla. Jag kommer aldrig att glömma när vi spelade pippi bingo och hon hittade alla sina brickor direkt. Sen avslöjade hon, att hon kunde se färgerna på brickorna i duken. Det har hon fått höra ett par gånger genom åren och en hel del annat hyss som hon hittat på, den lilla räven. Som när hon klippte av Gunnars laddsladd, för att han ändå inte kopplade in ljudet till datorn. Jodå så den damen har bjudit på många skratt och många gråa hår. 

😂

Idag har vi varit och fixat en jävla massa i jessikas lägenhet. Jag hittade en hel del grejer här hemma, som hon fick. En jävla massa husgeråd, lite dukar, gardiner och lite lampor. Så nu behövs bara en svart bokhylla, en svart tvbänk, en tv, en lång ljus hallmatta, en svart eller vit vardagsrumsmatta, en vit matta till sovrummet, 2 takplafonder, en kökslampa, en taklampa till sovrummet i vitt och en lampa till vardagsrummet. Så ni får jättegärna, kolla om ni har något som ni vill skänka eller sälja för en billig peng. Det skulle vara så himla tacksamt.

🙏

Jo, när vi kom dit så var det tamejfan grejer överallt, man såg inte köksbordet eller sovrumsgolvet. Så jag började med köksbordet och fick undan allt. Sen satte jag igång med gardinerna och fönster prydnader. Jag hjälpte henne med att vika in sängkläderna och la in dom i garderoben. Vi satte upp en fönsterlampa och till sist så satte vi upp lite hyllor och ett par tavlor. Och nu ser det verkligen ut som ett hem, trots att det saknas en del grejer. Så jag är nöjd med vårt arbete och ett stort tack till Gunnar också, som hjälpte till och körde oss. Utan han hade vi inte lyckats fixa med allt det här idag. Jag frågade Jessika hur det kändes, att snart kunna lämna boet. Å hon sa att det kändes bra, men hon var lite orolig för hur Hazzan kommer ta det, när hon flyttar. Men det kommer nog att gå bra, även om det kommer att kännas ovant för honom i början. Jag tycker att det känns hemskt att hon ska flytta, för hon är det enda barnet jag har hemma nu. Men det är tur att jag har Stina i närheten och att jag får hämta henne efter skolan, i stort sätt när jag vill, men framförallt när hon vill.

Nähä nu ska jag ta kvällen och hjälpa Jessika att göra adressändring + boka flygresa till henne också.

Ha det gött.

Puss och kram och kärlek.

✌🏼❤️🏳️‍🌈

 

En tidig morgon...

                  Halli hallå alla fina.

Eller godmorgon kanske jag ska säga egentligen. Har ni sovit gott och hur har första jobb veckan gått?

Här började veckan med att, jag och Linnéa hade egentid, så vi spelade först Mixmax och sen hittade Linnéa ett spel vi har haft i flera år, men aldrig spelat. Nämligen Eclipse spelet, så jag, Linnéa och Jessika spelade det och det var faktiskt riktigt roligt. Fast vi tror att det hade varit roligare, om vi varit ännu fler som spelade det, men robban ville inte vara med, eftersom han inte kan något om twilight, så jag förstod honom.

Sen i Tisdags var Stina med mig på jobbet och hon var lika duktig som sist. Hon serverade mackor och stod i kassan och plockade disk. Fast vi var bara där till kl 10, då både jag och lillan hade sovit dåligt och var omåttligt trötta. Men va duktig hon är! Jag blir lika imponerad varje gång och både gästerna och personalen tycker att hon är fantastisk.

Sen blev det inget mer jobb för mig denna veckan, eftersom min förkylning slog tillbaka på mig med fullkraft. Feber, snorig och hostan ifrån helvetet. Så jag har legat här som en padda på soffan och glott på dåliga program. Fram tills att jag ska hämta lillan på skolan, för då får man stilla till sig lite. Så det enda jag har gjort under de här dagarna är att bädda sängen, fixa disken, laga mat och hänga med lillan.

Men på måndag blir det äntligen jobb igen och jag har redan bestämt vad jag ska baka först och det blir en semelkladdkaka. Sen vet jag inte redigt vad jag ska baka, en morotskaka eller kanske en saffranskaka.

Idag vaknade jag före tuppen, jag klev upp 04:00, vilket för mig är en helt omänsklig tid, för det brukar sluta med att jag är helt slut framåt 18-19. Å jag har börjat träna på att vara uppe lite längre nu, inför när pojkarna kommer hem. För jag tror inte att dom är så sugna på, att gå och lägga sig vid 20 tiden, bara för att jag vill gå och lägga mig då. Dom är ju ändå 11 och 12 år gamla!

Jag har också fått veta att hon på soc, har pratat med dem på öppenvården om min föräldrarkurs. Så jag hoppas att den kommer igång snart. För i år vill jag ha tillbaka mina små barn. Håll tummarna för att vi hinner få Maltes rum färdigt bara. Vi måste måla och tapetsera där inne och möblera om givetvis. Men vi har iallafall börjat och jag hoppas på att det kommer bli färdigt, innan han kommer hem. Men det borde vi göra, för det är inget svårt rum att tapetsera.

Idag ska vi upp till Jessikas lägenhet igen och hjälpa henne att få iordning lite. Jag tänkte kolla lite här hemma och se om det finns något hon behöver och kan få av oss. Man får hjälpas åt så gott det går och med det lilla man har.

Tack för att ni läser.

Puss och kram och kärlek.

✌🏼❤️🏳️‍🌈

  


                       



Nu är glada julen slut, slut, slut

Halli hallå alla fina.

Hur mår ni idag? Har ni städat ut julen än? Å har ni fått några julklappar i år?

Här är det bara bra, vi städade ut julen här idag och Maltes rum. Maltes rum har fungerat som en plats, för bra ha saker och vi har tänkt renovera där inne, så vi har dragit ut på att städa ur det, men idag blev det äntligen gjort. Eller Robban fixade med det, medans jag städade av resten av lägenheten. Och tillsammans så städade vi ut julen, teamwork! Vi blev precis klara, så nu sitter vi här som 2 paddor i soffan. Så här lång tid, brukar det aldrig ta att städa här hemma.

Igår var vi borta hos moster och träffade Linnéa, Malte och Stina. Sen var mormor och Gunnar där också. Vi bjöds på våfflor, bullar och kaffe,så riktig lyxfika och riktigt mysigt var det. Även om Malte till spelade i Ivans rum, under den större delen vi var där, så kändes det helt underbart att vara under samma tak som honom. Å jag fick krama honom massor också.

Igår kväll så passade jag på att ringa till Mälwin också, jag har inte pratat med honom på ett tag. Å när jag försökte ringa honom på nyårsafton, så gick bara mobilsvar igång och sen fick jag veta att hans mobil hade dött, när dom var i Stockholm och att han hade glömt sin laddare hemma. Så det var skönt att höra hur hans nyår hade sett ut och att han mådde bra. Han brukar alltid fråga om hur Hazzan mår och om han ätit upp någon ny krukväxt för mig och han skrattar alltid så härligt, när han får höra om Hazzans bravader. Så det älskar jag att berätta för Mälwin om och likadant om jag gjort bort mig på något sätt, vilket inte brukar vara så ovanligt. Å jag älskar verkligen att höra mina barn skratta.

Imorgon ska vi åka upp till Jessikas lägenhet och sätta ihop hennes soffa och säng. Sen har jag lovat att följa med henne och handla lite husgeråd, så att hon kan flytta in i den också. Det brukar ju vara lite enklare, om man kan laga lite mat och ha någonstans att sova också. Så det ser hon nog fram emot, tror jag iallafall.

Sen kommer Linnéa hit, för vår egentid och jag tänkte att vi skulle spela något spel tillsammans. För det är något vi gör allt för sällan, iallafall tillsammans med Linnéa, så jag hoppas att hon vill det. För det är skillnad att umgås och att umgås, visst vi sitter och pratar i soffan också, men det blir skillnad när man sitter och spelar tillsammans. Hon kom hit i torsdags också och det första jag frågade henne var, vart var du när Dumbeldore dog? Jag och Robban har suttit och tittat på Harry Potter filmerna och jag höll på att lipa ihäl mig, när Dumbeldore dog. Å jag och Linnéa har bildat Lipilipsillarnas-lipilipklubb, där vi alltid finns där och tröstar varandra, när vi ser en sorglig film. Men jag fick en kram då istället.

På tisdag drar jobbet igång igen och då kommer jag att ha med mig min lilla medarbetare också. Å nu vet hon ju hur det fungerar, så det kommer nog att gå lika bra som sist, om inte bättre. Vi får väl se om vi får vara i bageriet mer, den här gången eller om vi behövs i serveringen. Jag tror ju att lillan föredrar att stå i serveringen.

Nähä nu är det dags att fixa lite käk.

Tack för att ni läser.

Puss och kram och kärlek.

✌🏼❤️🏳️‍🌈

 

Äldre inlägg